shit pommes fritz vad jag är slut i benen. Snowboardåkning är inte som en semester direkt. Men jag gör framsteg varje gång, trots att jag ramlade idag och snön letade sig in i handskarna. Paniken man får när man ligger omringad av mer än 1 meter pudersnö, man försöker göra tappra försök med att ställa sig upp. Händerna glider in iden djupa snön, allt känns meningslöst och man får halvt panik och undrar hur lång tid det kommer ta denna gång att ta sig loss. Har gjort mina framsteg i småhoppen i backen, eller om man ska säga gupp? Till och med dom små irriterande knattarna gör ett bättre jobb än mig. Men ska ge credz till mig själv att jag inte ramlat i någon av småhoppen idag och börjar få koll på mina landningar, undra vad nästa steg blir?