Föräldrarna har inte råd med dagis

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6547868.ab Ett artikel på aftonbladet som gjorde ett starkt intryck.

Till varje artikel finns det en stor fråga man ställer sig. Min fråga till detta är vem man egentligen ska lägga skulden på? Givetvis inte den lilla 2-åriga pojken som måste stå ute hela dagarna fastbunden i en lyktstolpe medan fullvuxna människor går förbi på gatan. Den lilla pojken som inte får som andra småbarn befinna sig på ett dagis och leka med allt från att trampa trehjuling till att leka tjuv och polis. Den lilla pojken som har förlorat sin syster, den systern han skulle skapat enligt honom själv världens bästa syskonrelation med. Den personen han skulle ha delat minnen med då inte föräldrarna finns kvar.
Vem ska man då i detta läge lägga skulden på? Mamman som ligger sjuk hemma och inte kunde ta hand om den förlorade systern och inte heller om honom? Pappan som måste jobba hela dagarna för att få ihop till 56 kronor för att dem ens ska ha ett tak över huvudet och mat varje dag. En fråga jag ställer mig då är om det verkligen inte går att ta med sig ett barn dit? Eller ska man lägga skulden på Kinas regering som låter detta drabba deras folk?