Måste faktiskt ta och erkänna att det här med att leva själv är ingenting för mig. Att vara singel luktar ruttna strumpor..Visst finns det fördelar, man får bestämma över sig själv, slipper tänka på någon annan, svartsjukan är borta, jag kan umgås med killkompisar osv. Men hur mycket man än kanske tjafsar i ett förhållande så är det bättre. Nu säger jag ju inte att man ska vara kvar i ett förhållande med någon man inte gillar eller som är för svartsjuk, det ska man förstås inte. Tänk bara att varje dag få komma hem till någon, laga middag tillsammans, ligga i soffan och titta på något superdålig serie, borsta tänderna tillsammans och sen hoppa i sängen. Vakna upp och ha någon bredvid sig och skratta åt hur söt den andra är när den sover. Vet inte om jag är deprimerad över att vara själv nu när det närmar sig jul och man vill ha någon att baka pepparkaka med, men som tur är har jag alltid min syster. Är väl så att bättre att ha älskat och blivit lämnat än att aldrig ha älskat. Sedan måste man genomgå prövningar I guess, får lyssna på Dick. Ska nog bara vara för mig själv nu.
Men jag hyllar förhållandelivet! Mer underbara förhållanden och pepparkaksdeg åt folket!

Hej! jag heter Annica och jag är förhållandetypen trots att jag är ett pain in the ass att leva med.
Måste bara säga att jag älskar min nya mössa!